Jag är inte kompetent att avgöra om Elsa har rätt eller fel i sådant hon säger. Men hon är lugn, saklig och påläst och ger därför ett trovärdigt intryck. I riksdagen möts hon sällan i sak, övrigas sakkunskap räcker inte till för det.

En annan sak är Elsas strategi. Själv tror jag inte att påhoppen (och det uteblivna SD-stödet) gällande konferensen är den enda orsaken till avhoppet, även om de kan vara den utlösande droppen. Det kan t.ex vara så att SD försökt påverka Elsa så att hon tonar ner sig i klimatdebatten eller att hon inte fått de poster hon velat ha och därför inte har det stora inflytande hon hoppats på. Hon kanske tror att hon kan göra mera nytta i klimatfrågan som vilde. I så fall tror jag det är en felbedömning. Som medlem i ett stort parti måste någon sorts hänsyn tas till vad hon säger och hon (och partiet) får mer publicitet. Som ensam vilde försvinner hon i mängden och står dessutom utanför riksdagen efter den första fyraårsperioden. Jag tror inte ens hon sitter så länge, men det vet man inte.

Jag känner inte Elsa. Trots sin saklighet kanske hon är en "svår" person som lätt blir kränkt, som hamnar i konflikter och som reagerar med avståndstagande. Med det menar jag inte att SD behandlat henne korrekt. Jag menar inte heller att hon är sådan jag beskriver, utan att hon MÖJLIGEN är det. Gorm skriver att Elsa inte borde lämna så lätt. Det är dock enbart partiet Elsa lämnat, inte riksdagen. Hon har alltså åtinstone teoretiskt fortfarande möjlighet att arbeta för sådant hennes väljare tycker är viktigt.

Som fd folkpartist skäms jag över den löjeväckande dumdryghet utbildningsministern ger uttryck för.
Är man "vetenskapsförnekare" om man tar del av vad världens mest meriterade forskare inom medicin har att säga om hanteringen av den sk pandemin?
Hade vi varit att betrakta som kloka och goda människor om vi vägrat ta del av redogörelser från visselblåsare med mångårig erfarenhet, som dr Michael Yeadon, dr Judy Mikowitz, dr Dolores Cahill, dr Robert Malone samt övriga som tidigt ifrågasatte den märkligt välregisserade och påbjudna koncensus som fortfarande präglar det offentliga samtalet om den sk pamdemin?
Någon tröst är det väl att det fd Folkpartiet numera är ett mycket litet parti och att även dess mest dumdryga företrädare förmodligen kommer till insikt vad tiden lider om sin del i det folkmord som i värsta fall blir resultatet av läkemedelsindustrins/WHOs oinskränkta makt över världen.